Idag åkte vi som sagt till farfar för att kolla till honom eftersom vi inte har fått tag på honom sedan i torsdags, och när vi kommer dit så lyckades vi att öppna dörren som tur var, mamma har ju en extra nyckel, men farfar brukar alltid ha sin dörrnyckel i låset, men denna gången hade han inte det som tur var, så vi öppnade dörren och steg in i hans hus, och det kändes väldigt obehagligt faktiskt. Vi alla gick ut i köket och mot hans sovrum, och när jag försökte öppna dörren gick det inte, så mamma och stefan ska försöka, och upptäcker att det står en bordskiva ivägen som han har ställt där, och sen får Stefan upp dörren och så ser dem han ligga helt stila på golvet med ena ögat stängt, och så låg han under sängen!

Mamma gick in till honom och jag hörde henne säga: "Amen herregud Gustav" och då gick det en rysning genom kroppen på mig och jag trodde ju direkt att han var död, men så hörde jag hans välbekanta röst och så tog jag ett djupt andetag och tänkte att gud vad skönt att han lever!

Jag gick in till honom, och det såg så hemskt ut att han låg där på golvet under sängen, och så tog jag hans hand och så kramade han om min hand, och så tittade han på mig med ett leende från hans ögon precis som att äntligen är ni här hos mig!

Mamma ringde ambulansen och förklarade hans tillstånd och dem skickade en bil, och medans vi väntade på den försökte vi prata med farfar som mest yrade om andra saker som inte fanns! Sen försökte vi även få ut honom från under sängen, men det var rätt svårt men tillslut lyckades vi iaf.

Och sen kom ju ambulansen och dem tog lite prover på honom och kollade hans värden och dem var bra som tur var, men han skulle ju in akut sa dem, men vi kunde själva köra honom eftersom han piggnade till ganska fort, fast att han fortfarande babblade på om saker som inte fanns!

Vi åkte till akuten i ystad och det gick faktiskt väldigt fort att han kom in och fick hjälp. Mamma var den som gick med honom medans jag, stefan och pappa satt kvar i väntrummet.

Efter ca en halvtimme kom mamma ut och berättade att han nu var inlagd med dropp, men att läkaren hade inte undersökt honom än, och hon hade ingen aning när läkaren skulle komma, så mamma och pappa begav sig ut till stan för att handla ngt att äta, medans jag och stefan begav oss hemåt.

Det var väldigt hemskt att se sin farfar på detta viset, han som alltid innan kunnat sköta sig själv helt å hållet och även varit på hugget! Men nu var den stackaren så rädd att han hade lagt sig under sängen, då han trodde att där fanns tjuvar som var ute efter hans saker, och att grannen intill honom avlyssnade hans telefon m.m

Det som både ambulansmännen och dem på sjukhuset sa att det som låg närmast till var Urinvägsinflamation, att det faktiskt är väldigt vanligt att äldre människor blir förvirrade och rädda för saker och ting som inte finns, tänk att det kan ställa till det så för en!

Nu ska jag och Stefan snart mysa med lite gott och bara ta det lugnt och skönt!

Sen ska vi även tända par ljus för min farmor som skulle ha fyllt 89år idag om hon hade levt, och även för min farfar som jag hoppas snart blir frisk och kry igen!

Kram:                                                  
                                     

Om ngr minuter ska jag, stefan, mamma och pappa åka till farfar, då vi alla är oroliga för honom. Han har i ca en månads tid blivit väldigt förvirrad och tror även att människor avlyssnar hans telefon, och att där finns folk i hans hus som inte alls existerar! Han är 81år och har börjat höra röster i hans huvud, det låter hel knäppt, men vi har kollat med sjukhuset, och det är visst väldigt vanligt bland äldre människor som är väldigt ensamma.

Mamma har alltid haft väldigt bra kontakt med farfar, dem pratar väldigt ofta med varandra i telefon, och nästan varje helg har hon åkt hem till honom, och detta är ngt han har uppskattat till tusan, men så i förgår när mamma ringde honom, sa han bara snabbt att han inte kunde prata och la luren i örat på henne, och sen dess har hon inte kunnat få tag på honom.

Mamma har även fått kontakt med vissa grannar till honom, som har försökt att knacka på hos honom, men han vägrar att öppna, så det är mkt därför vi måste åka hem till honom idag.

Och lyckas vi inte komma in, så måste vi nog ringa polisen, så får dem komma dit och bryta sig in, man vet ju aldrig om det har hänt ngt.

Min farfar var även nära på att gråta för mamma i luren för 3 dagar sedan och sa han att tyckte detta var jätte jobbigt med alla röster han hörde, och att han inte kunnat sova på flera dagar...låter väldigt oroväckande.

Hoppas det har inte hänt ngt!

Nu till ngt annat...igår var jag på 30-års fest hos Paweena, min arbetskamrat, vi var ca 35st, både arbetskamrater, vänner och släktingar till henne o hennes man, och vi alla satt på en jätte fin kinarestaurang på Lilla Torg, och det var en super trevlig fest!

Jag och mamma gick iofs ganska tidigt, vi var där i 4 timmar, men dels hade jag huvudverk och sen ska vi ju iväg till farfar idag, så det var därför vi gick så pass tidigt.

Nu ska vi iväg, och man får ju hoppas att vi ska slippa blanda in polisen!

Kram: