Min älskade Lucifer, min fina underbara pojke som jag älskar så otroligt mkt ska snart lämna oss! Jag har många gånger tagit det beslutet att avliva min älskade katt, men har inte haft hjärta till att göra det eftersom jag alltid hoppats på att kunna hjälpa honom att bli av med sin rädsla, men det har jag inte lyckats med helt!

Vissa saker har iofs blivit bättre sen vi flyttade från Kirseberg, han kan numera vara på balkongen utan att bli rädd, han kan även springa ut i trappan utan att vara rädd, och lite bättre har han blivit på när vi får gäster, ibland kan han komma fram och hälsa på dem, men för det mesta ligger han i kattlådan och trycker.

Nu för en stund sedan satt han i en av våra soffer och bara kissade ner sig, utan ngn anledning och det var Stefan som såg honom, och det var nu som jag verkligen tog beslutet att han måste avlivas!

Han har ju mått väldigt dåligt i ca 3år, bajsar ner sig, kissar ner sig, ligger för det mesta i kattlådan och katter som är så renliga djur borde inte ligga i sin egen skit! Men han gör det!

Så imorgon ska jag boka en tid hos veterinären, och så får min älskade katt somna in!

Jag gör det för hans egen skull, han mår ju inte alls bra!

Hade ngn av dem andra katterna kissat i soffan hade jag absolut inte avlivat dem för den sakens skull, om det inte hade uppretat sig gång på gång, för då hade det varit ngt som inte stod rätt till....så jag avlivar ju inte Lucifer för enbart kvällens händelser, utan för att allt annat som skett under hans 3år.

Jag hoppas verkligen jag tar rätt beslut! Jag tror det iaf!

Jag älskar dig av hela mitt hjärta och själ min underbara Lucifer och vi har ju trots allt fina minnen tillsammans! Denna bilden här nedan är min favoritbild på dig, som jag har på mitt bankkort och ska även förstora upp bilden och ha ovanför sängen! Visst är han fin?

Nu ska jag nanna kudden! Hoppas man kan sova trots detta beslutet man tagit nu ikväll!

Kram Mona