Denna blogg är till dig min älskade morbror Conny!

Idag klockan 8.30 hittades du död i din egen trappa av vårdpersonalen. Vad hände Conny? Varför gick du bort? Varför lämnade du oss bara sådär?

Jag vaknade klockan 8 imorse, gick ut på balkongen, njöt av den underbara morgon vi hade, solen var på väg upp, fåglarna flög omkring och det var helt enkelt en jätte skön morgon! Jag sa till Stefan:

- Idag blir det nog en underbar dag, det känns som om det vore vår i luften.

Men vid ett tiden ringde min pappa och berättade den tragiska nyheten att Conny hade hittats död, min älskade morbror!

Jag trodde jag skulle tappa luren i golvet, jag bröt ihop och kunde inte fatta att det var sant.

Jag och Stefan som satt och åt, packade in allt i kylen, drog på oss kläderna för att åka till pappa. Han letade efter mamma, hon hade cyklat iväg för att handla, och visste då inget om sin tvillingbror.

Vi hittade mamma hemma hos mormor, och dem hade ännu inte fått reda på den tragiska nyheten, så det fick vi berätta.

Mormor och mamma bröt ihop totalt, och jag grät också jätte mycket. Jag var jätte rädd att mormor skulle falla ihop eller ngt...tänk hennes son är liksom död! Han blev bara 46år, skulle bli 47år nu på onsdag.

Mamma har förlorat sin älskade tvillingbror, jag och Dan vår morbror, Zandra min kusin har förlorat sin älskade pappa! Men han finns omkring oss, det vet jag!

Hela dagen har vi suttit hos mormor allesammans och sörjt och pratat gamla minnen om honom, ringt andra släktingar och pratat med dem.

Zandra och hennes familj kom till mormor på kvällen, och sen åkte vi till Connys lägenhet, där vi tände ett ljus för honom!

Varför Conny? Du hade så mkt mer i ditt liv! Du hade din fina dotter, dina fina två barnbarn, din mamma och dina syskon...du hade så mkt mer att tillföra här i livet!

Jag kan inte fatta att du är borta!!! Det kan ingen!

Du och jag pratades vid kort i torsdes och då var allt bra med dig, du satt och lyssnade på Alice Cooper och allt var bara fint med dig! Nu finns du inte längre och det känns såå konstigt!

Jag hoppas du har det bra där du är nu! Och en dag kommer vi träffas igen!

Vila i frid min älskade morbror!

Kram Mona